Den första fotbollsmatchen

 Den 8 september år 1878 runt klockan 5 på eftermiddagen syntes en skara ynglingar och yngre män lämna läroverkets gymnastiksal. I täten kunde man se löjtnanten Johan Ahlgren – gymnastiklärare vid läroverket. Bland gossarna kunde man även se några äldre män, nämligen järnhandlare Jansson och självste doktor Westerlund. Säkert undrade många vad detta var för spektakel. En del anslöt till den ystra skaran för att se vad som pågick.

Man tågade genom staden, förbi pepparrots- och grönsaksodlingarna vid Kryddgården. Vid en gräsbevuxen plätt stannade man.  Och där, på denna gräsplätt kom så, för första gången i Enköping, fotboll att spelas i någorlunda organiserad form. Lite här och var bland de församlade åskådarna ruskade man möjligen på huvudet. Söndagar var väl först och främst till för stillhet och kontemplation. Vad var detta för påhitt?!  Några protester hördes dock inte. Om nu doktor Westerlund som ju tvivelsutan var en klok och beläst karl ansåg att detta var bra, fick det väl gå an.

Upprinnelsen till det hela var att man från läroverkets sida detta år funderat på att bilda en förening. Detta gjordes också och den kom att heta ” Enköpings målskjutnings- och gymnastik-förening”. Att doktor Westerlund engagerade sig i föreningen (han blev den förste ordföranden) var naturligtvis av stor betydelse. Ynglingarna på läroverket idkade redan gymnastik under sin skolgång.  Westerlund ansåg att gymnastik och rörelse var viktigt för alla ungdomar. Genom att bilda en förening kunde man kanske nå även de ynglingar som inte gick på läroverket. Det handlade bara om ynglingar. Att flickor skulle idrotta var inte ens att tänka på. Ville man bli medlem i föreningen kostade det 2 kr för lärlingar och vederlikar samt 5 kr för övriga.

En stor del av föreningens tid ägnades säkerligen åt målskjutning, men nu hade man införskaffat en boll.  Hur mycket det som spelades denna eftermiddag liknade dagens fotboll är det ingen som vet. Några enhetliga regler för fotbollspelandet fanns ännu inte. Vi kan dock vara tämligen säkra på att deltagarna hade roligt.

Nu blev inte denna – Enköpings första riktiga idrottsförening – så gammal.  Redan ett par år efter bildandet avtog aktiviteterna då löjtnant Ahlgrens medverkan blev mer och mer sporadisk. Möjligen berodde detta på att han drabbats av sjukdom. Han avled några år senare. Vår första idrottsförening dog ut av ledarbrist – ett problem som känns igen ännu i dag.