En försörd gräsmatta

Ibland inträffar saker som är svåra att förklara. Man reagerar på ett sätt man inte hade förväntat sig. Det kan bero på många olika saker – stress, överrumpling, ilska eller enbart otur. Efteråt kan man möjligen ångra sina handlingar, men gjort är gjort och det får man leva med. Man får ta konsekvenserna och gå vidare. Det som, i detta fall, gör det så svårt att acceptera är att mina handlingar kanske inte endast drabbat mig utan hela mänskligheten.Faktum är att hela denna historia är så osannolik att jag ibland tvivlar på att den är sann. Låt mig berätta:En kväll för tre veckor sedan satt jag som vanligt och läste i min favoritfåtölj. Tystnaden låg kompakt i mitt hus. Endast ett svagt snörvlande hördes från köket där Egon sov. Egon var schäfer och fem år gammal. Plötsligt sken hela rummet upp av ett skarpt ljus och ett fasligt oväsen hördes från trädgården. Egon vaknade genast och gav till ett skall.Jag rusade upp från fåtöljen och öppnade dörren till trädgården. Ljuset avtog snabbt, men augustikvällen var inte mörkare än att jag kunde se vad som hänt.Något stort och blänkande låg halvt nedkört i min nyanlagda gräsmatta. Föremålet var stort som en ordinär personbil. Jord låg upplogat i högar och ett av mina fruktträd låg avbrutet på marken. På gräsmattan stod en man .. eller en varelse som möjligen liknade en människa, men definitivt inte var det. Innan jag ens hunnit tänka tanken på främmande varelse från rymden hörde jag en röst.”Var hälsad. Jag kommer med budskap från en av yttre rymdens världar med fred.”Jag stirrade på min förstörda gräsmatta och svarade:

”Fred?! Du har förstört min gräsmatta!” Överraskningen jag först känt hade övergått i ilska.”Mitt uppdrag är att rädda er planet. Ni håller på att förstöra den,” sade varelsen som om den inte hört mig.”Rädda vår planet? Genom att förstöra min gräsmatta?” frågade jag i en ilsken ton. ”Så du har kommit från yttre rymden i den där?” fortsatte jag och pekade på farkosten.”Mitt moderskepp..””Jasså, ni är fler? Om alla framför sina farkoster så illa som du, kommer ni att förstöra denna planet fortare än vi här på jorden någonsin kommer att kunna göra.” Varelsen såg sig om.”Lyssna på mig jordvarelse. Vi har makt att vända alla era sinnen så att ni bättre tar hand om er planet. Att lära er rädda er värld.” ”Jaha, det låter ju bra, men hur blir det med min gräsmatta? Kommer ni att ersätta den?” ”Låt mig få tala med er ledare,” hördes varelsens röst. I samma stund kom Egon ut genom dörren. Han skällde ilsket mot främlingen som gjort intrång i hans revir - i hans trädgård.”Var hälsad ledare,” sa varelsen och tog ett steg mot Egon. Sedan hände allt mycket snabbt. Jag han tänka: Nu går allt åt skogen. Egon uppfattade främlingens steg som fientliga varför han skällde och gick till anfall.Innan jag hann stoppa Egon tog främlingen fram något som liknade en pistol och sköt något mot Egon som försvann i ett ljusmoln.”Vad i helvete tar du dig till?” röt jag. ”Först min gräsmatta och nu min hund!” Jag tog några snabba steg mot varelsen och tog vapnet ifrån honom. Utan att jag förstod hur det gick till avlossade vapnet en ljusstråle som träffade varelsen. Plötsligt var han borta.Så nu står jag här med en förstörd gräsmatta, en död hund och en död rymdvarelse. Kanske hade han kunnat rädda vår planet, som han påstod, och kanske är jag nu ansvarig för att så aldrig kommer att ske. Det känns tungt, men ännu värre är tanken på att hela min gräsmatta måste göras om.