Från rådhusrätten

Rådhusrätten var stadens domstol. Under 1700-talet och tidigare kallades den rådstuvurätten. Den bestod av borgmästaren samt ett antal rådmän. Antalet rådmän har varierat under tiden, men oftast var de 5 - 6 stycken. Borgmästaren var den självklara ordföranden. Han var ofta den ende som var lagkunnig. Man sammanträdde ofta flera gånger i veckan i stadens rådhus. Målen som togs upp var olika: lagöverträdelser av olika slag, testamenten, konkurser, ekonomiska tvister, förmyndarärenden mm.

På denna sida redovisas några av de mera ovanliga och intressanta målen.

EN MINDERÅRIG TJUV - ATT AGAS I HEMMET

Den 9Juli 1832
Denna dag hade Stadsfiskalen Rahm uppå derom gjord anmälan låtit till Rådhusrätten upphämta minderåriga gossen Claes Holmström, hvilken 10 år gammal, blifvit beträdd hafva olofl ifrån Rättaren Gustaf Andersson wid Annelund på Stadens ägor borttagt ett silverfickur samt här i Staden tillgripit en pistol tillhörig en husar wid Kungl Lif Regimentets husar corps, som den 11 sistl Juni warit under dess Marsche till Ladugårdsgärdet, i staden inqvarterad, och ärkände Claes Holmström förenämnda förbrytelse med wisadt oförstånd om answar eller olofligheten af slika brott.

Rätten dömde honom till att agas i hemmet – vilket var det vanligaste straffet då en minderårig begått ett brott. Straffet förväntades verkställas av gossens far – vagnmakare Holmström . Allt under överinseende av stadens polisman.

TUMULT VID HAMNEN

Den 23 november år 1891 vid pass klockan 3 på natten bröts den nattliga tystnaden vid stadens hamn. Ljudet av krossat glas samt förfärade skrik hördes från den vid kajen liggande ångbåten Enköping II. Skriken kom från två av fartygets kvinnliga anställda som där övernattade. Glasrutor till fartygets aktersalong hade krossats av stenar som uppenbarligen kastats från kajen. Den skyldige till detta dåd var handelsresanden Johan Petter Fernström. Han hade redan en dryg vecka tidigare inbjudits till fartygets restaurationslokal och där blivit bjuden på brännvin. Han hade till slut blivit så berusad att han vägrat lämna fartyget varför några av besättningsmännen helt enkelt med våld förpassat honom upp på kajen. Trots detta uppträde befann han sig tillsammans med en kamrat natten den 23 november åter i nämnda fartygs restaurationslokal. Denna gång dock icke för att dricka sprit utan fastmer för att kräva upprättelse för den omilda behandling han utsatts för tidigare. Enligt de närvarande hade hans kamrat snabbt visat ett revolverliknande föremål med avsikten att lägga extra tyngd bakom kraven på upprättelse. Oaktat detta blev emellertid de två avisade från fartyget. Efter detta var det inte upprättelse som gällde utan snarare hämnd. Därav stenkastandet och krossandet av glasrutor. En av kvinnorna på fartyget tyckte sig även ha hört ett revolverskott.
För detta tilltag blev nu Fernström stämd inför rådhusrätten där han visserligen erkände sitt tilltag men anförde förmildrande omständigheter i det att restauratrisen Ulrica Söderberg på fartyget minsann bjudit honom på flera supar trots att hon visste att han inte tålde sprit. Denna framställan övertygade föga herrarna i rätten och Fernström dömdes till böter på 15 kronor.
I slutändan fick han dock sin hämnd. Restauratrisen Ulrica Söderberg dömdes nämligen året därpå till böter på 60 kr för att ha serverat alkohol då fartyget låg vid kaj, vilket var förbjudet.

EN TJUV HOS DOKTOR WESTERLUND

Den 21 december år 1886 kom doktor Westerlunds kusk, Karl Wilhelm Waller, in på polisvaktkontoret i rådhuset och anmälde ”att 4 st spisgafflar af silfver, märkta med bokstafven W, och liggande på ett bord stående i köket till Herr Westerlunds våning, hvilken är belägen en tr upp i huset no 29 Kyrkogatan här i staden.” Som det står i rådhusrättens protokoll. Waller berättade också att dörren till huset varit olåst och ingen av husets folk varit inne vid tillfället. Han hade dock sett en misstänkt person lämna huset, men inte tänkt mer på saken förrän de fyra gafflarna saknades. Slutligen hade han lämnat ett signalement på den misstänkte mannen. Bland annat hade han burit på en mindre kappsäck. Senare samma dag kunde två poliskonstaplar gripa en man på torget. Personen i fråga verkade inte alls bry sig om att hålla sig dold och uppförde sig således inte alls på ett sätt man kunde förvänta sig av en brottsling. På polisvaktkontoret uppgav han sig heta Gustaf Oscar Alexander Gustafsson vara född den 21 april år 1860 i Katarina församling i Stockholm. Under den följande rättegången berättade han att han livnärde sig med försäljning av vissa varor bland annat silverputsmedel och erkände omgående att han stulit ett antal silvergafflar hos doktor Westerlund. Han hade tagit gafflarna men någon tjuv var han verkligen inte och hade enligt vad han själv uppgav aldrig varit föremål för rättsväsendets omsorger. Han hävdade att han tillgripit gafflarna enbart i avsikt att bli häktad! Han var nämligen för tillfälligt i avsaknad av medel att betala en tågbiljett tillbaka till Stockholm eller till att skaffa sig härbärge för natten. En eller annan natt i häktet var visserligen inget hedervärt nattlogi – men det var ändå att föredra framför den mörka kalla natten utomhus. För övrigt ansåg han att man övervärderat silvergafflarna när man satt värdet till ca 15 kronor. Så mycket var de inte värde då de var synnerligen nötta och slitna. Nej, värdet borde ligga några kronor lägre. Han borde ju veta då han närapå var expert.

Stockholm dömdes således den 31 december av Enköpings rådhusrätt till böter på 50 kronor för första gången snatteri.

VÅLD MOT POLISMAN

Polisrapport inlämnad den 29 januari 1888

Lördagen den 28 innevarande januari kl 6 e.m inkom å polisvaktkontoret konstapel Carl Johan Svärd och med sig hade han Resehandlaren Georg Konrad Waldemar Pettersson samt rapporterade att han nyss förut anhållit Pettersson å Kyrkogatan för att han, som var af starka drycker berusad, förföljde och utdelade försmädliga yttranden till Svärd så högt att förargelse derigenom åstadkoms.
Sedan Pettersson en kort stund varit inne å vaktkontoret begärde han att erhålla ett glas vatten, hvilket och tilldelades honom. Pettersson fattade tag i glaset och dermed tilldelade konstapel Sandberg trenne slag i ansigtet, hvaraf Sanberg erhöll ett större och ett mindre öppet sår. I anledning heraf och som Pettersson härstädes är i saknad af fast bostad blef han insatt i förvaringshäktet.

Enköpings polisvaktkontor

Den 29 januari 1888

Elof Ström

Elof Ström var överkonstapel vid polisen i Enköping

Den 17 samma månad dömdes Pettersson vid Rådhusrätten till böter på 10 kr för fylleri, för smädelse mot polisman 15 kr samt för våld mot polisman till två månaders straffarbete eller i brist af tillgång till böterna att hållas ytterligare till tre dagars straffarbete.

Pettersson var en mycket våldsam man som orsakade polismakten i Enköping stora problem. Han tvekade inte att använda kniv i konflikter och deltog senare i revolverskjutningar. Under spritens inverkan var han synnerligen oberäknelig och anfallet mot konstapel Sandberg på polisvaktkontoret var på intet sätt överraskande.

Mer om Georg Konrad Waldemar Petterssons äventyr kan läsas i boken ”Den tjuvaktige klockaren.”

FRÄLSNINGSARMÉN I KLAMMERI

Alldenstund Konungens befallningshafvare i Upsala län genom utslag den 28 december 1889förklarat sig ej till pröfning upptaga de besvär den så kallade Frälsningsarméns afdelning här i staden anfört öfver Magistratens i Enköping åläggande den 23 sistlidna september ”att Frälsningarméns sammankomster ej finge pågå längre än till klockan nio eftermiddag wid vite af femtio kronor”, hwilket utslag nu blifvit lagakraft vunnet samt nuvarande föreståndaren K G Dufberg som ej gittat visa att besvär öfver nämnde utslag blifvit fullföljde i högre instans, oaktat han af ifrågakomne utslag redan den 11 sistlidne Februari erhållit laglig del, detta oaktat fortsätter sammankomster utöfver den stipulerade tiden sednast den 16 innevarande månad; altså kallas och stämmes vid laga påföljd till inställelse inför Rådhus Rätten i Enköping Måndagen den 24 sistnämnde månad klockan elfva förmiddagen berörde K J Dufberg under yrkande att han måtte åläggas genast utgifva försuttet vite 50 kronor och för framtiden iaktaga Magistratensnu laga kraftvunna åläggande.Enköping å Stadsfiskalens Kontor den 17 mars 1890

H Svedelius