Handelsman, rådman och horkarl

För många enköpingsbor är säkert namnet Svensson Stahre känt. Det var Nils Svensson Stahre som lät bygga den handelsgård vars mangårdsbyggnad senare kom att bli stadens rådhus. Byggnaden är ett av de få minnen som i dag finns kvar i staden från tiden innan branden år 1799. Mindre känt är att han hade flera äldre bröder av vilka åtminstone två kan knytas till Enköping. Den som gjort störst avtryck i arkivens källor är Daniel Svensson Stahre. Han var elva år äldre än Nils och hade kommit till Enköping år 1755. År 1766 erhöll han burskap som handelsman i staden. Han verkar ha varit en företagsam och initiativrik man. Förutom framgångsrik handelsman åtog han sig olika uppdrag i stadens tjänst. Han satt också som en av handelsmännens representant i ”Borgerskapets äldste”, en sammanslutning som hade stort inflytande i staden.Han gifte sig med en nio år äldre änka vid namn Maria Christina Näbb. Hon var av allt att döma minst lika envis och påstridig som han och snart började äktenskapet knaka. Uppträden och gräl avlöste varandra. År 1769 slutade ett av deras gräl med skottlossning. Hon hade avlossat ett skott mot honom men missat. Anledningen var – enligt henne – otrohet i äktenskapet. I den följande rättegången lär hon ha yttrat inför domstolen att hon: ”Warit ond på sin man och önskat att alla karlar war i helfwetet.”Det visade sig att hon haft rätt i sina beskyllningar. Han hade bedrivit otuktigt umgänge med en hushållerska i staden vid namn Regina Roos. Han erkände detta. Det hela slutade med skilsmässa samt att han dömdes till dryga böter.Daniels rykte i staden var nu något befläckat, men som den energiske och framåtsträvande person han var hade man i staden snart glömt hans snedsteg. Förvånande nog dyker han år 1776 ännu en gång upp i ett rättegångsfall rörande horsbrott. Denna gång var det med en änka vid namn Christina Sandberg. Även detta erkände han. Två gånger dömd för horsbrott blev han ändå vald till rådman år 1777.  Samma år överlämnade han sin handelsrörelse till sin bror Nils. Trots sina brott ägde han uppenbarligen borgerskapets förtroende. Hur långt som helst skulle emellertid borgarnas överseende inte sträcka sig. När han för tredje gången ertappades med utomäktenskapligt umgänge, tog tålamodet slut. Borgerskapet uppmanade honom att avgå, vilket han också gjorde. Han lämnade Enköping för att flytta till sin födelsestad Eksjö. Han gick ur tiden i Sandsjö i augusti 1785 i en ålder av 46 år.