Husbönder och tjänstefolk

Kakelugnsmakaren som gick för långt

Den 30 juni år 1761 hade Kakelugnsmakare Göran Kjörlings piga, Stina Möller, blivit kallad till rådhusrätten i Enköping för att vittna i ett mål. Vid hemkomsten därifrån hade hon fått både bannor och slag av sin husbonde. Om denna upptuktelse berodde på att hon varit frånvarande en stund från sin tjänst framgår inte i rättens protokoll, men som det hela utvecklade sig verkar det vara fallet. Kjörling skulle i så fall ha begått ett misstag. En kallelse som vittne vid ett domstolsfall var bindande och frånvaro utan giltigt skäl belades med böter. Stina hade alltså inte haft något val. Rådhusrätten gick före sysslorna i Kjörlings hem. Stina lämnade in en stämning till rådhusrätten mot honom. Kjörling medgav, vid den påföljande rättegången att han agat henne. 
Kjörling påstod att han agat henne för att hon utbrustit i otidigheter och att agan föll inom husagans bestämmelser. Något bevis för dessa otidigheter fanns inte. Kanske hade han skäl att aga henne, kanske inte. Av Stinas stämning gentemot sin husbonde antyder hon att inget skäl fanns för agan han utsatt henne för. För att, som tjänstehjon, stämma sin husbonde inför rätten, krävdes ett visst mått av mod. Husagan tillät husbonden att bruka visst våld och inför en sådan domstolsförhandling gällde det att ha ordentligt på fötterna. Risken att förlora en sådan tvist var stor. I fallet Stina Möller och kakelugnsmakare Kjörling verkar det som att förhållandet dem emellan redan var frostigt och att denna aga var droppen som fick bägaren att rinna över för Stinas del. Hon var vid detta tillfälle 31 år gammal och alltså ingen nybörjare som tjänstehjon. Säkert hade hon erfarenheter av flera olika husbönder och visste hur hon bäst skulle handla.
Något vittne till denna misshandel fanns inte, vilket borde ha talat emot Stina. Om den agade inte kunde uppvisa skador som tydde på misshandel, och inga vittnen fanns, blev vanligen husbonden frikänd.Att hon trots detta gick till domstol måste ha berott på att hon var tämligen säker på att det där med otidigheterna bara var ett svepskäl, och att den egentliga orsaken var hennes vittnesmål i rådhusrätten.
Varför Kjörling i så fall skulle ha haft något emot hennes vittnande i rätten är osäkert. Vad den rättegången handlade om framgår inte i några protokoll, men kanske hade den handlat om något som eventuellt skulle ha påverkat Kjörling negativt.Det finns vissa saker i denna historia som pekar mot att hon hade stöd för sin stämning. Genast efter, det hon ansåg vara en misshandel, hade hon lämnat Kjörlings gård och begivit sig till rådmannen Buhre.
Att Stina inte hade några tankar på att återvända till Kjörling framgår av att hon begärde att få sin pigkista hämtad från Kjörlings gård. I kistan fanns allt hon ägde. Den följde alltid med henne då hon lämnade en husbonde för en annan. Nu ville hon inte själv hämta den efter konflikten med Kjörling. Rådhusrätten finner detta skäligt och stadsvaktmästaren beordrades ombesörja denna hämtning.
Detta sker alltså innan rättegången mellan Stina och Kjörling startat, vilket kan tyckas något märkligt. Om rätten senare skulle döma till Kjörlings förmån skulle Stina tvingas tillbaka till sin tjänst hos honom. Det verkar som om man från rättens sida redan insett att domen skulle falla till Stinas fördel. Varför, kan man fråga sig.
Var det rådman Buhre som låg bakom beslutet. Som rådman satt han som ledamot i rådhusrätten. Hur såg relationen mellan Buhre och Stina ut? Därom avslöjar källorna i arkiven inget, men att hon direkt efter konflikten med Kjörling begav sig till Buhre samt att han såg till att hennes pigkista hämtades, kan inte ha varit en slump. Rättegången mellan Stina Möller och kakelugnsmakaren Kjörling startade den 4 juli. Att Kjörling skulle förlora denna tvist står klart då det redan i början konstaterades att han agat sin piga för att hon vittnat vid rådhusrätten. Rätten trodde alltså inte på det där om otidigheterna. Att hindra någon att ställa upp som vittne var ett brott och det insåg säkert Kjörling. Redan innan domstolen kommit med något utslag förklarade han att han inte villa ha något med Stina Möller att göra. Ett tjänstehjon kunde endast avsluta en tjänst i förtid om husbonden var med på det. I annat fall måste pigan eller drängen stanna tiden ut. Nu blev alltså Stina Möller ledig från sin tjänst med husbondens tillåtelse. Detta kan inte ses på annat sätt än en seger för henne, och hon passade då på att ta tillbaka sin stämning mot honom. Det hela slutade alltså med en förlikning.

*