Killsnack

När tre grabbar möts efter skolan i början av 1960-talet kunde det låta så här:

”Tjena. Haru fått en ny hoj?”
”Nä, låna brorsans. Min e paj.””
”Han måste vara fläng! Låna ut hojjen till dig!”
”Vadå? Äh, han hade lite osis. Tappa pluskan och jag hitta den och jag fick ta hojen. Han ska köpa en knarr i stället. Om han har pluring så de räcker vill säga.”
”Ska vi åka till plan och lira fotboll?”
”Nä. Har inga dojjor.”
”Lätt kirrat. Låna brorsans pjuck.”
”Har nya brallor också. Morsan blir lessen i plytet om jag skitar ner dom.”
”Morsgris!”
”Äh, håll klykan!”
"Krille. Han har du ny kepa?”
”Fick den i går.”
”Ser lite kajko ut. Lite för stor.”
”Äh, ta dig i dalen!”
”Ska vi sticka till Janne? Han har ju lite lattjo prylar.”
”Nej, Hans farfar har kolat. Va nåt vajsing på hjärtat.”
”Oj, där kommer Inger och Gerdan!”
”Dom skiter vi i. Inger e fjompig och Gerdan helt rudis. Hon lipar ju för ingenting.”
”Hennes farsa e inte slug i huvet. Han hota mig med en dagsedel förra veckan!”
”Vad hade du gjort då? Lorrat på hans bil?”
”Nä, bara sa att hans hund var lite bäng!”
”Va fasiken Stickan! Har du mökat?”
”Äh, gör väl inget. Tjejerna kommer ju inte hit.”
”Nä, nu är jag trött på det här tjabblet. Sticker hem!”
”Skaru sjappa!?”
”Kollade dinkan! Dags för käk.”