Enköping
Ur magistratens arkiv
Magistraten var det styrande organet i staden. Det bestod av borgmästaren och ett antal rådsmän. Antalet rådsmän varierade från tid till tid. Rådstugerätten , stadens domstol , bestod av samma medlemmar som magistraten. Magistraten lydde direkt under landshövdingen och hade till uppgift att se till att staden skötte sina åtaganden.
Om oönskat tillhåll på åsen
Till Rådstufvu Rätten i Enköping
Som allmänt känt är att här i staden å den s. k. qvarnåsen här i staden är ett allmänt tillhåll för straffade och kringstrykande mindre väl välkända personer. Tillfälle gives således för dessa personer att där samlas och rådgöra om planer angående stölder och dylikt samt undanskuffade af stulna och på annat och oärligt sätt bekomna effekter, äfven har flere gånger å polisvaktkontoret blifvit anmält, att personer gående på qvarnåsen blifvit förolämpade och öfverfallna.
Häraf framgår, att obehag och fara är för såväl stadens invånare som för resande, hvilka ofta från och till staden går gångvägen öfver åsen förbi nämnda stugan. Som stugan ligger aflägsen från staden så att polis ej kan ha fullkomlig uppsikt öfver dess inneboende, torde ägaren till stugan CE Carlsson åläggas att tillse att den mängd med kringstrykande som nu är fallet der ej blef inhysta. Omnämnda stuga innehåller tre rum och kök, allt i nästan obrukbart skick, finns för närvarande förutom alla kringstrykande omkring 20 personer inneboende, deribland 64 årige PE Lööf ständigt liggande till sängs blind och för öfvrigt oförmögen att om sig sjelf vårda.
Enköping den 11 april 1886
Elof Ström
Vägen över åsen användes av många för att ta sig till och från järnvägsstationen. När mörkret lagt sig var det riskfyllt att ta den vägen om man var ensam. Lägg märke till att åsen ,som vi i dag kallar Kyrkåsen, underdenna tid gick under namnet Kvarnåsen. Anledningen till detta är att där, under mångha år funnits kvarnar. En utmärkt plats då åsen saknade det mesta av den skog som finns där i dag.
Elof Ström var överkonstapel och chef för de tre ordinarie och de två extra poliskonstaplar som fanns i staden.
Kryddgårdsgatan anläggs
Den 16 november 1836 företogs öfverläggning om Kryddgårdsgatans i ståndsättande, hwartill fattades detta beslut: Det skola stadens rotmästare hwar och en inom sin rote uppbuda samteliga Gårdsegare, att under wintern framköra och midt på gatan avlasta 2 lass Grus för hwarje Gårdstomt, såwäl bebyggd som obebyggd, och åligger Rotmästaren, att under Gruskörningen närwara och tillse, att tjenligt Grus och fullgode lass framskaffas och utbredas mitt uti Gatan så att alla Gropar och sanka ställen fylles samt Gatans jämnhet i möjligaste måtto beredes hwarom protocollsutdrag skall hwarje Rotmästare meddelas.
Under denna tid måste borgarna själva ställa upp med arbete om något större arbete inom staden skulle göras. Stadens organisation var liten och kassan likaså. Något gatukontor fanns inte. Kryddgårdsgatan fanns alltså inte före detta år annat än som möjligen en uppkörd väg på marken utanför bostadskvarteren. Stadens nya gatunät enligt den nya stadsplanen som beslöts efter den stora branden år 1799 var alltå ännu ej helt utbyggd. Alla gårdsägare längs gatan var sedan skyldiga att hålla den ren från is, snö och skräp. Staden var indelad i fyra rotar: Norra, Ösytra, Västra och Södra rotarna, var och en med en ansvarig rotmästare.
Anhållan om en telegrafstation
På derom nu väckt fråga förklarade närvarande borgerskapet enhälligt att enär de ansågo av Telegraf station härstädes blifva för Staden och anta i högsta måtto nyttig, Borgerskapet för deras del att, derest Kungl Majt i nåden skulle bifalla en sådan station här inrättas, till lokal för densamma må af Staden kostnadsfritt upplåtas de trenne rum i öfre wåningen af Rådhuset som nu äro för Stadfens räkning uthyrda; och blef härpå beslutat, att Magistraten och Borgerskapets äldste skola, å Stadens wägnar, till Kungl Majt ingå med underdånig ansökning det Kungl Majt i nåden wille tillåta och förordna att Telegraf station härstädes inrättades, emot det Staden förbant sig att till lokal derföre kostnadsfritt upplåta 3ne rum i Stadens Rådhus; samt att, på det dessa rum, som nu äro uthyrda till den 1a instundande oktober, då måtte warda lediga, att i fall Kungl Majt skulle berörde underdåniga ansökning i nåden bifalla, kunna till nämnda ändamål disponeras. Drätselkammaren skall i laga tid tillsäga hyresmannen att hyresaftalet med sagda den 1a oktober komma att upphöra och derefter rummen icke widare uthyra, så wida icke framledes derom må warda annorlunda beslutat.
29 april 1857
Enköping fick sin underdåniga anhållan beviljad och telegrafstationen togs i bruk året efter. Den kom att bli kvar där till år 1890 då den flyttades till huset i korsningen Rådhusgatan – Kungsgatan (som byggdes som skola på 1770-talet). Huset kom därefter i folkmun att kallas ”Telegrafhuset.” Dit flyttades senare även stadens telefonväxel.
Pris på kött och dricka på gästviaregården i Enköping år 1813
| 1 mark oxe- eller kvigkött | 5 skillingar |
| 1 mark får- eller lambkött | 5 skillingar, 4 runstycken |
| 1 mark kött af gödd kalf | 8 skillingar |
| 1 mark kött af späd kalf | 4 skillingar |
| 1 kanna dubbelt öl | 8 skillingar |
| 1 kanna enkelt öl | 4 skillingar, 8 runstycken |
| 1 kanna svagt öl | 3 skillingar |
| 1 kanna spisöl | 2 skillingar |
1 mark motsvarade ca 200 gram
1 kanna motsvarade 2,6 liter
Dubbelt, enkelt öl samt hade olika styrka. Dubbelt öl motsvarade ungefär dagens starköl, enkelt öl motsvarade folköl och spisöl lättöl
Ett dagsverke motsvarade under denna tid 20 skilling
Penningsystemet: 1 riksdaler = 48 skillingar, 1 skilling = 12 runstycken
Om skämd frukt och kolera
17 september 1853
Enär förtäring af omogen och skämd frukt är för hälsan skadligt, samt wid cholera farsot, som nu är å åtskilliga orter inom riket gängse, plommon jämwäl anses skadliga att förtära, pröfvade Magistraten i enlighet med hwad närwarande stads inwånarna tillstyrkta, skäligt wid wite om tre rd banco, förbjuda försäljning här i staden af omogen och skämd frukt.
Kungörelse härom å lämpligt ställe å stadens torg anslås samt nästa söndag i kyrkan uppläsas.
17 september 1753
Koleraepidemi pågick i landet detta år och rädslan var stor av en upprepning av epidemien år 1835 skulle upprepas då ett tiotal personer i Enköping dog. Utan ortstidning att annonsera i angående detta förbud, meddelades denna nyhet via kyrkan såsom nyheter förmedlats till allmänheten sedan långt tillbaka i tiden.
Om sopning av gator
11 april 1882
Af förekommen anledning och med stöd af ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 som Magistraten skäligt besluta att hädanefter under tiden från den 1 nästkommande Maj till och med den 31 augusti sopning af stadens gator skall verkställas minst två gånger hvarje vecka neml. onsdagar och lördagar efter kl. 8 på aftonen, hvarom vederbörande skulle genom kungörelse i stadens tidningar förständigas.
Ansvaret för detta låg på gårdsägarna som skulle verkställa sopningen utanför sin fastighet.
Om kyrktorn på Vårfrukyrkan
"Den 16 januari 1826
Upplästes herr Borgmästaren Carlsson Kungl Majts ankomna nådigaste Skrifvelse, hwaraf inhömtades det Kungl Majt i Nåder icke funnit skäl bifalla Enköpings stads och Landsförsamlings gjorda underdåniga anhållan om understöd medelst Stamboks erhållande till dess tornbyggnads uppförande."
Med stambok menas en bok där prästen antecknade givare samt deras gåvor till kyrkan. Dessa gåvor kunde gå till exempelvis fattigkassan, reparation av kyrka, införskaffandet av kyrkklocka mm. Det blev alltså inget torn till Vårfrukyrkan 1826, men väl 1839 då det nuvarande tornet byggdes.
Enköpings stadsförsamling var den församling vi i dag kallar Enköpings församling eller S:t Ilian. Enköpings landsförsamling var det som i dag är Vårfrukyrka församling. Församlingarna samsades om Vårfrukyrkan."
Om spång över ån vid Munksundet
”Möte på Rådhuset den 21 augusti 1858.
Upplästes välloflige magistratens remiss af den 16 i denna månad å Rådmannen J J Dahlström, garfvare C J Hedberg med fleras ansökan att få spång öfver ån efter gamla bron.
Med anledning af åfvanskrefnas gjorde ansökan som nu företogs, att en spång kunde för trafikerandes beqvämlighet erhållas och byggas öfver ån, förklarade efter uppläsning af ansökningen gjorde begäran lämnade sitt bifall, men önskade derjemte att spången måtte blifva lagd gent emot Munksunds gatan, att den måtte blifva uppförd i varaktigt och snyggtskifte i båge eller valf som med 3 alnars bredd, och att den ögver ån i Uppsala bygde gångbro kunde tjena som mönster, så att sagde gångbro derjemte icke må komma att utgöra ett afbrott mot järnbron utan fast häldre blifva en prydnad för der emellan dessa broar tilltänkta parkanläggning.”
I ansökan omtalas ”gamla bron.” Med detta menar de som skrev ansökan den bro som fanns före branden år 1799. Den fanns kvar till omkring 1850 och var den enda bron över ån inom staden. Då invigdes ”Jernbron” som omtalas i texten. Den låg där nuvarande Kungsbron ligger. Den gamla bron vid Munksundet revs i samband med detta, men endast åtta år senare ville man alltså åter bygga upp den. Platsen för denna spång blev ungefär densamma som dagen spång vid Munksundet."
Gnisslande skylt vid gästgivargården
"Till Magistraten å Enköping
Magistraten anmodas inkomma med upplysning, om Magistraten vidtagit någon åtgärd med anledning af den uti dagboken vid Enköpings gästgifverigård för den 27 December 1855 förekommande anmärkning, att å gästgifvaregården är uthängd en skylt, som genom sitt förfärliga gnisslande omöjliggör för hvarje i dess närhet råkande, att erhålla den minsta sömn, hvilken anmärkning finnes undertecknad med namnet”G von Axelson”, kapten , Deliguencepassagerare”.
Landskansliet i Uppsala den 5 mars 1856.
Detta brev till magistraten i Enköping visar att Konungens befallningshavande i Uppsala minsann inte glömde bort att styra sina undersåtar hur litet och betydelselöst ärendet än syntes vara."
Kungörelse om brandsyn
Gårdsägare äfvensom Hyresgäster, i hvad till dem lämpligt är, erinras att, med stadgat vite sjelfva eller genom ombud under hela förrättningen tillstädsevara; lemna förrättningsmännen tillträde till alla rum, vindar, källare, uthus mm; hafva stegar upreste till de vindar som sakna trapp-uppgång; samt hafva vatten till hands för prof af sprutorna, samt jemte öfriga eldsläckningsredskap, böra vara framstälda på gårdarna .
Enköpings Rådhus 11 Maj 1863
Borgmästare och råd.
Brandsyn förrättades två gånger om året; på våren och på hösten. De hårda kraven på gårdsägarna måste ses mot bakgrund av branfaran i dåtidens städer. Större delen av bebyggelsen utgjordes av träbyggnader och öppen eld användes dagligen i spisar och andra eldstäder. Minnet av den stora branden år 1799 levde kvar i staden. Efter brandsynen var gårdsägarna dessutom skyldiga att skyndsamt åtgärda de brister som uppdagades vid synen, annars väntade böter.
