Monstret under sängen

”God natt, min älskling,” sade Lisas mor och kramade om sin dotter där hon låg i sängen. ”Pappa och jag blir borta en stund, men du behöver inte vara orolig. Farbror Nils är barnvakt i kväll.”

”God natt då Lisa!” hördes hennes pappas röst utifrån tamburen. ”Och var nu en snäll flicka och stanna i sängen. Stör inte Nils i onödan. Han kommer att sitta i tv-rummet om det är något. Och kom ihåg. Det finns inga nattliga monster. Inte ens under din säng! Det har jag kontrollerat.” Han avslutade med ett litet skratt. Det där med monster under sängen hade de talat om tidigare och hon tyckte faktiskt att det var onödigt. Hon var ingen barnunge längre. Tio år och snart vuxen.

Ett klick hördes då ytterdörren stängdes och gick i lås. Hon var nu ensam i lägenheten med farbror Nils. Egentligen gjorde det henne inget. Hon var som sagt en stor flicka nu och hade kunnat klarat sig själv, utan barnvakt. Men hennes föräldrar hade envisats och farbror Nils kände hon ju så väl. Han bodde i samma trappuppgång och de hade ofta setts. Han var gammal, kanske lika gammal som hennes pappa och hon visste också att han inte hade någon familj.

Lite konstigt kändes det ändå, att ligga i sängen och försöka sova utan att mamma och pappa var hemma. Hon undrade vad farbror Nils gjorde i tv-rummet. Tittade på TV förstås. Säkert något tråkigt vuxenprogram. Nyheter eller kanske någon sport.
Hon släckte sin lampa och kröp ned under täcket.

”God natt då monstret under sängen,” sade hon småskrattande och tänkte på pappans barnsliga förmaning. Hon lyssnade på ljuden omkring henne. Från tv-rummet hördes inget. Genom fönstret kunde hon höra vinden som for fram genom trädkronorna. Det lät nästan som storm. Det monotona ljudet gjorde att hon ganska fort somnade.
När hon åter vaknade kände hon att hon inte var ensam i rummet. En hastig tanke om monstret for genom hennes huvud, men den mörka skepnaden som satt i sängen viskade:
”Var inte rädd. Det är bara jag – farbror Nils. Jag tyckte att jag hörde hur du skrek. Har du kanske haft en mardröm?” Rösten var mjuk och inställsam.
Hon ville krypa undan i sängen, men han höll henne fast. Hans grova händer kändes kalla mot henne hud.
”Jag ska inte göra dig illa. Ligg bara still.” Nu fanns en antydan till hot i hans röst.
Långsamt flyttades hans hand över henne bara hud. Hon ville skrika, men förmådde endast få fram ett svagt gnyende. Hon visste att hon inte kunde komma undan. Hur länge hade han suttit där, undrade hon. Hon blundade hårt. Försökte tafatt få bort hans hand.
Plötsligt stannade han upp och stelnade till. Hans hand försvann och hon kröp ännu längre upp i sängen.

Ett kvidande läte hördes och Nils drogs ned på golvet. Något rörde sig under sängen.
”Nej! Nej!” hördes han ropa. Rösten först fylld av förvåning, sedan av skräck.
Sedan hände allt mycket snabbt. Lisa uppfattade endast en mörk skugga i mörkret och dörren till hennes rum slogs upp. Hon hörde hur balkongdörren öppnades och därefter ett fruktansvärt skrik. Sedan blev allt åter tyst.
Dagen därpå kom polisen på besök. De frågade henne om vad som hänt kvällen innan. Hon visste redan att farbror Nils hade hittats död nere på marken. Hade hon lagt märke till något?
Hon hade endast svarat kort att hon sovit och att hon inte hört något. När polisen försvunnit satte sig hennes föräldrar ned bredvid henne. De förklarade att farbror Nils måste ha hoppat eller fallit från deras balkong. Hur det gått till visste ingen. Man kunde heller inte förklara de kraftiga rivmärken han haft på halsen. Det hela var helt oförklarligt. Varje kväll efter detta satt både Lisas pappa och mamma bredvid henne på sängen. Oron fanns i deras röst. Skulle det förfärliga som hänt påverka henne? Skulle hon bli rädd för mörkret?

”Sov gott! Sa hennes pappa. ”Och kom ihåg. Det finns inga nattliga monster. Inte ens under din säng.
”Jo, det finns det,” svarade hon. Men det är ett snällt monster. I alla fall mot mig.”
”Så bra,” sa hennes pappa och småskrattade när han släckte lampan och stängde dörren. Han hörde inte den tunga väsande andningen under hennes säng. Det gjorde Lisa och somnade med ett leende på läpparna.