1500-1600-tal

Ämbetsmän i Enköping år 1540

Förutom borgmästeren, en byfogde (hade hand om skatteintäkter), två kemnärer (rådmän i kemnärsrätten dvs domstol för mindre mål), två nämbningsmän ( ansvarade för skjutshållet), två fodermarsker (ansvar för stall och hästar), två gästgivare (ansvar för gästgiveriet), två vålsättare (ansvar för brandskydd), två syllsättare (tillsyn av stadens byggnader), en köttmånglare (slaktare), en pyndsättare (uppsikt över mått och vikter).

Skolmästaren avrättad

Skolmästaren på 1610-talet i Enköping hette Nils Klockare eller Nicolaus Campanius. Bland präster var det vanligt att man latiniserade sitt namn. Han var, som alla skolmästare under denna tid, prästutbildad. Emellertid blev hans tid som skolmästare i Enköping ganska kort. Anledningen till detta låg i att han under sin utbildning då han studerat vid ett universitet i Tyskland råkat hamna i fel sällskap. I Tyskland fanns både katolska och protestantiska universitet och om man som svensk ville avägga en examen dög det inte att komma hem med en katolsk examen. Vi levde i Sverige under denna tid under något som närmast kan beskrivas som en lutheransk protestantisk fundamentalistisk diktatur där allt som hade med den katolska läran att göra var strängt förbjudet. 
I Tyskland levde därför många svenska katoliker i exil. 
Om Nicolaus var en äventyrare eller bara hade otur vet ingen, men av olika omständigheter - han blev både sjuk och rånad - fick han hjälp av andra svenskar - oturligt nog katoliker. Han hamnade t.o.m i Polen ett tag. Att som svensk besöka Polen var förenat med livsfara om man sedan återvände till Sverige. Där satt nämligen kung Sigismund och gjorde anspråk på den svenska kronan. Med all rätt eftersom han var son till Johan III och utsparkad av sin farbror hertig Karl, sedemera Karl IX.

Nåväl, Nicolaus tog sig samman och återvände till ett protestantiskt universitet i Tyskland samt kom hem till Sverige med sin examen. Ryktena om hans vistelse och kontakt med katolska svenskar i Tyskland nådde Sverige. Han förhördes, men benådades. Hans brott ansågs ringa då han hamnat i svårigheter med både sjukdom och rån. Han sökte och fick tjänsten som skolmästare i Enköping. Oturligt nog återkom flera landsflyktiga svenskar i tron att även de skulle benådas. De greps och utsattes för "skarpa förhör" och då dök namnet Nicolaus Campanius upp. Då avslöjades även att han varit i Polen, vilket ingen i Sverige tidigare känt till. Han kallades till Stockholm och förhördes samt dömdes till slut för landsföräderi. Besöket i Polen var det avgörande. Han ansökte om nåd, men kung Gustaf II Adolf var obeveklig.
Den 15 september hallshögs han tillsmannans med några andra återvändre. Han efterlämnade hustru och barn i Enköping.

Nicolaus Campanius är så vitt man vet den ende läraren i Enköping som blivit avrättad och förhoppningsvis även den siste.

Enköping på 1600-talet

Erik Dahlbergs bild från 1600-talet ger en bra uppfattning om hur Enköping såg ut under denna tid. Erik Dahlberg var inte alltid så noga med att alla detaljer visades korrekt. Vårfukyrkan på åsen dominerade visserligen staden på 1600-talet, men han har nog överdrivit lite vad gäller kyrkan. Däremot stämmer det att åsen var fri från skog. På bilden kan man se en väderkvarnpå åsen. Sådana fanns långt fram i tiden. Den sista försvann på 1880-talet. Då låg en gård uppe på åsen med namnet Kvarngården. Vårfukyrkan saknar här torn. Det tillkom inte förrän på 1830-talet. Staden består i stort sett endast av låga byggnader. Endast en byggnad reser sig över mängden i mitten på bilden. Det är stadens rådhus som på den tiden låg ungefär där det nuvarande torget ligger. Runt hela staden fanns ett kraftigt staket. Endast genom tullportarna kunde man ta sig ut och in i staden.Passerade man in och hade varor att sälja fick man betala tull.Man kan även se åkrar där man börjat skörda. Marken tillhörde staden och nyttjades av dess borgare. I stort sett alla borgare i staden levde som bönder, vilket man gjorde ända fram till mitten av 1800-talet. Invånarantalet vid denna tiden var ca 800. Betraktaren bör ha befunnit sig i riktning mot Enögla.