En kväll i början på augusti år 1887 hade ett femtiotal personer samlats vid Gröngarnsåsen utanför Enköping för att lyssna på socialisten August Palm som allt sedan 1881 turnerat runt i landet för att sprida socialismens budskap. Nu stod alltså Enköping på tur. Att man samlades utomhus i ett skogsparti hade sin förklaring. Politiska möten av detta slag fick man inte hålla hur som helst. Man måste ha tillstånd från stadens myndigheter, i detta fall magistraten med borgmästaren i spetsen. Palm hade givetvis inte sökt något tillstånd. Vi har i dag svårt att föreställa oss den rädsla och skräck de socialistiska idéerna spred bland landets borgerlighet. Med polis och militär på sin sida gjorde man allt för att bekämpa Palm och hans gelikar. Att kraven i de flesta fall stannade vid allmän rösträtt och bättre förhållanden för arbetarna var illa nog för de styrande. De första strejkerna bland sågverksarbetarna i Norrland hade myndigheterna med möda lyckats slå ned. Fackföreningar hade ännu inte bildats, men nu reste alltså denne August Palm riket runt för att få arbetarna att organisera sig. Det fanns i Enköping som i andra städer s.k arbetareföreningar. Det var inte frågan om fackföreningar. Arbetareföreningarnas syfte var endast att höja bildningsnivån i arbetarklassen, att hålla sig från spriten och att bli en god samhällsmedborgare. Några politiska frågor diskuterades inte.
Nåväl, Palm anlände till staden och begav sig till mötesplatsen. Där lyckades han hålla tal i tio minuter innan borgmästaren med en polisstyrka dök upp. Han hade även under tiden lyckats försälja tvenne exemplar av tidningen ”Socialdemokraten” som han för övrigt själv grundat.
”Hörnu herr Palm! Härmed förklarar jag detta möte upplöst!” beordrade borgmästaren. ”Hvad befalls, herr borgmästare!? Svarade Palmen ilsket enligt Enköpingspostens utsände. ”Jag skall anmäla borgmästaren!” En skarp ordväxling följde, men till slut måste den forne skräddaregesällen ge upp. Han fick snällt lämna Enköping för att fortsätta sin turné, som dessvärre slutade med ett två månaders fängelsestraff på Långholmen. Hade då det korta anförandet varit helt misslyckat? Kanske ändå inte. Två år senare bildades Enköpings första fackförening. Det var stadens skrädderiarbetare som stod för den bedriften.