Den 6 juni har just avfirats och som vanligt förekommer i media åsikter om hur dåliga vi är på att fira vår nationaldag. Se på Norge! Säger man. Vi har ju inte haft nationaldagen så länge. År 1983 infördes den, men inte förrän 2005 är det helgdag. Vi är alltså inte så vana. Ändå har man garderat sig och fastslagit att datumet har valts av två orsaker.
År 1809 års regeringsform infördes och Gustaf Wasa valdes till kung detta datum år 1523.
Kung Gustaf befriade oss från danskarna, vilket ju vore en anledning att fira. Flera andra länders nationaldagar firas i åminnelse av befrielse från någon. Att fira införandet av en regeringsform låter ju inte så upphetsande och borde inte få folket att festa och jubla, men den norska 17 maj firas faktiskt till minne av regeringsformen som man försökte införa år 1814, efter att Danmark stått på den förlorande sidan i kriget mot Napoleon. Nu blev det ju inget av med den regeringsformen. Norge tvingades i stället in i en union med Sverige. De glada norrmännen firar alltså en regeringsform som aldrig ens kom att införas! Nej, en anledning till det svaga firandet i Sverige torde vara att den ligger allt för nära det STORA firandet i vårt land – Midsommarafton! Där skulle den svenska nationaldagen ha legat.