Enköping
Vår egoistiska gen
Människan är ett flockdjur. Vi har genom alla tider levt i grupp och försvaret av den egna gruppen har varit viktigt. Allt främmande har inneburit hot och har setts med misstänksamhet. Tittar vi på våra närmaste släktingar i naturen – schimpanserna, syns detta tydligt. Vi människor har dessbättre tillägnat oss förmåga att tänka i flera steg, vilket har gjort att vi kommit något längre i vårt förhållande till andra, även om det ständigt dyker upp grupper eller individer som försöker bevisa motsatsen. En annan gen som vi burit med oss under hela vår historia är den egoistiska genen. Försvaret av och sammanhållningen inom gruppen har visserligen varit viktig, men att nå en viss position i den egna gruppen har varit väl så viktigt. Individer som hävdat sig inom gruppen har helt enkelt haft lättare att sprida sina gener vidare. Utan denna gen hade vi inte varit där vi är i dag – på gott och ont. Homo sapiens är i grunden en egoistisk varelse. Att hjälpa andra, fr.a utanför den egna gruppen har aldrig varit självklart. Hade vi inte burit på denna gen hade kanske alla i dag förekommande hjälporganisationer och insamlingar till behövande varit onödiga. Någon övertalning att hjälpa andra hade inte behövts. När jag skriver vi menar jag givetvis gruppen Homo Sapiens. Att det inom denna grupp finns individer som inte låter denna egoistiska gen styra, likväl som det finns andra som helt låter sig styras av den, är ju uppenbart för de flesta.
