Nu är det dags igen. Lite undringar över hur språket förändras. Vi hör och läser nästan dagligen om det fossilfria Sverige. Ett mål alla skall jobba mot. Det kommer aldrig att ske, vill jag påstå. Fossilfritt blir det aldrig. Ett fossil är, enligt SAOL, ”spår i berg eller jordart av organismer från äldre period.” Kan också betyda gammal person enligt samma SAOL. Fossiler kan hittas i sedimentära bergarter som ex kalksten eller skiffer. I vårt land har vi gott om fossil i berggrunden på Öland och Gotland, i Skåne, en del i Västergötland mm. Dessa fossiler kommer att ligga i berget för evigt. I denna bemärkelse kommer Sverige alltså aldrig att bli fossilfritt! Jo, jag vet att man inte menar fritt från fossil när man i dag pratar om ”fossilfritt”. Förr talade man om fossilfritt bränsle, vilket ju bättre förmedlar vad det handlar om. Att det i stället blivit bara ”fossilfritt” beror säkert på nån typ av språklig förslappning, ungefär som uttrycket ”Ingen ko på isen.” Det betyder, som alla vet att det inte är någon fara. Men uttrycket blir obegripligt efter som, man pga samma språkliga förslappning som ovan, kapat halva uttrycket.”Det är ingen ko på isen så länge rumpan är på land,” skall det vara. Uttrycket lär komma från äldre tid då man ledde kossor ned till sjön för att dricka. Om det var på våren och lite is kvar såg man till att korna stod med bakbenen på land ifall isen skulle brista.Den andra betydelsen enligt SAOL om gamla personer tänker jag inte kommentera eftersom jag kan betraktas såsom jävig.