Enköping
Blixt och dunder
Till sommar och höst hör som bekant åskväder, detta skrämmande fenomen som gav våra förfäder föreställningen om hur Tor slog jättarna i huvudet med sin hammare. Få tror väl på detta i dag, men den förklaringen var ändå lätt för dåtiden människor att ta till sig. Blixtarna och dundret måste ändå ha känts mindre skrämmande än dagens förklaring. Tor var ju snäll och jagade de onda jättarna på flykten. Att blixten även på den tiden måste ha slagit ned och kanske t.o.m skadat människor kunde lätt förklaras med att det knappast var Tors fel att folk inte aktade sig och höll sig undan.
Dagens mer vetenskapliga förklaring med elektriska urladdningar kan tyckas mer skrämmande än Tors hammare. Vetskapen om att åskväder kan vara farliga sitter djupt inom oss och minsta barn har någorlunda koll på hur man kan skydda sig. Att sätta sig i bilen är det bästa sättet om bilen är tillverkad av järn. Att strömmen från blixten inte tar sig in i bilen förklaras vetenskaplig som säger med hjälp av Faradays bur som säger att strömmen går på utsidan av en metallåda – aldrig in i den. Att bilen är säker har alltså inget med gummihjulen att göra. I dag finns en del kompositmaterial i bilar, så hur säker nya bilar är vet jag inte.
Man skall inte befinna sig ute på en öppen yta, typ golfbana, och om man gör det bör man ha en kompis med sig som är längre.
Som barn fick jag ofta höra de vuxna säga om åskan: "Hon rör sig ned mot sjön." Det tror jag inte ett ögonblick på i dag. Det var säkert bara ett sätt att lugna oss barn. Vi bodde nämligen mer än en mil från närmsta sjö.
Själv hade jag en bergsäker plats om åskan kom allt för nära. Jag skulle göma mig i soptunnan. Den tidens soptunnor var nämligen gjorda av järn. Tror dock inte att jag någonsin provade detta.
