Enköping
Människans största misstag
De flesta människor i vårt land har förfäder- och mödrar långt tillbaka i tiden som levde på vad jorden gav (så även undertecknad), antingen som bonde, torpare, statare, backstugusittare eller tjänstehjon (pigor och drängar).
Det var i det flesta fall ett hårt och slitsamt jobb för att överleva. Livet bestod i stort sett endast av att arbeta, äta och sova. Först i slutet på 1800-talet kan man tala om något som liknade fritid för en del av befolkningen. För många skulle dock slitet och fattigdomen bli kvar långt in på 1900-talet.
En jämförelse hur våra förfäder levde längre tillbaka i tiden är på sin plats. Hur levde man på stenåldern då man var jägare, fiskare eller samlare då man var nomader? Forskningen visar att man under denna tid ägnade två – tre timmar per dag för att samla in föda mm. Resten var vad vi i dag skulle kalla fritid.
I dag vet vi att här och var bedrev man odling av diverse växter även under tiden då vi levde som jägare och samlare, men att detta tog lång tid innan det slog igenom. Det tog helt enkelt för mycket tid av tillvaron att helt leva som bönder. Till slut tog man ändå steget – och då startade eländet. Man blev bofasta och började odla marken vilket också betydde att marken delades upp. Man ägde en bit mark – konflikter uppstod – vissa roffade åt sig mer och blev rikare och åtog sig att råda över andra med stridigheter och krig som följd. Det fasta boendet innebar fler barn (nomadiserande folk kan inte ha för många barn). Fler munnar att mätta – svält vid klimatförändringar. Vi skaffade boskap att bo tillsammans med vilka inte bara gav oss mat mm utan även sjukdomar. Flera av de vanliga smittosamma sjukdomarna härstammar från djuren. Allt detta har följt oss fram till våra dagar.
Hade vi kanske haft det bättre i dag om vi fortsatt våra liv som nomadiserande jägare och samlare. Jaga och fiska en stund varje dag och ägna resten av tiden till vila, umgås med barnen, kulturella aktiviteter och annat som bönder, torpare och statare aldrig fick tid till.
