Det lär ha funnits en engelsman som under större delen av sitt vuxna liv på 1800-talet försökte bevisa att Illiaden och Odysséen inte var skrivna av Homeros, utan av en annan grek med samma namn. Det kan man kalla hängivenhet. Till saken hör att man egentligen inte vet om Homeros ens har funnits, än mindre skrivet de båda diktverken. Av detta kan man förstå att den engelske forskaren inte lyckades i sina försök. Varför ta upp detta, frågar någon. Jo, undertecknad har under många år sysslat med släktforskning och därvid vid många tillfällen stångat pannan blodig i försöken att hitta ännu en förfader eller moder, men givit upp. Kanske skulle man ha blivit utrustad med samma envishet som ovan nämnde engelsman. Släktforskning i dag går enklare och snabbare i dag då mycket finns på nätet, men oaktat detta är det de skrivna källorna i arkiven (oftast kyrkböcker) som sätter gränsen för vad vi kan hitta. Till slut tar det stopp hur envis man än är. Under stundom skulle man vilja ta somliga av förfäderna i kragen som med sina tilltag försvårat forskandet i släkten. Sålunda ville man gärna tala med den soldat som rymmer från sin tjänst och sin familj år 1843 för att inte kunna återfinnas någonstans, eller den anmoder som flyttat in i en socken och för prästen därstädes uppgivit sin födelseplats fel och därmed satt stopp för sökandet av hennes föräldrar.